Barnboksmagi i Mormors sjal

 


Mormors sjal
Text: Åsa Lind
Illustrationer: Joanna Hellgren
Ålder: 3-6 år

Det bästa är att falla för samma bok som barnen. Det hände med Mormors sjal som är senaste dagarnas mest lästa bok hos oss. Boken handlar om två kusiner som är bästa vänner och gillar att tänka tillsammans och den utspelar sig under en fest för mormor som just kommit hem från sjukhuset. För att komma bort från kaos och stressade vuxna bygger kusinerna en koja av mormors sjal. Där under får de utrymme att gå in i sin egen fantasivärld och sina egna tankar som bland annat handlar om att förbereda sig för att möta döden. Utanför vaktar mormor ingången för att de ska få vara ifred och tänka klart.

Där inne i tältet fanns all tid i världen.
Fanns plats att tänka på vad som helst.

Där fanns soluppgång och solnedgång.
Där fanns en skog, för den som ville vandra.
Där fanns ett höghus, för den som ville åka hiss.
Där fanns båtar, för den som inte ville drunkna.

– Fast man kan ju simma också, sa jag.
– Inte över Stilla havet, sa Biliam.

Sedan tänkte vi på mormor.
Tänk om hon dör, tänkte vi. 
Tänk om hon SLUTAR andas. 

Texten är enkelt poetisk och illustrationerna färgstarka med collagekänsla och vinda, omväxlande perspektiv. Text och bild går ihop till en helt magisk helhet i den här boken som handlar om döden, men också  mycket om livet, kärleken och den nära vänskapen.

 

 

Om mörker och ljuset

Ur Om mörker av Josefine Klougart

Ljuset på kvällen kommer att bli en självklarhet, men fortfarande uppskattar jag det på det där stora sättet som man nog bara kan med sådant som ännu inte har blivit en vana eller självklarhet. Och igår kväll när jag sprang så flög En av oss sover av Josefine Klougart genom huvudet. Den gör det med jämna mellanrum fortfarande. Jag brukar falla för böcker med en melankolisk botten, men som också har ett ljus. Det upplevde jag i denna. En ung kvinna återvänder till sin uppväxtort och svårt sjuka mamma. I barndomens miljöer försöker hon också få perspektiv på förlusten av två tidigare kärleksrelationer. Bilder, tankar, scener och minnen vävs samman till en existentiell berättelse som i slutändan kanske mest handlar om att hantera eller försonas med det faktum att allt förr eller senare tar slut eller försvinner. Läs den!

”Det finns en liten handfull bilder jag inte blir färdig med. Det finns en hierarki av bilder, de är både kroppens och tankarnas, känslornas bilder; de släpper inte taget. Man återvänder, återvänder fortfarande till dem. Man vill komma närmare. Ibland händer det ändå, så lyckas man på ett eller annat sätt att få tillgång. Ett ögonblick: att kunna nå dem och visa dem, ge tillbaka dem till världen. Så minns man kanske. Alla har sådana bilder, fyra, fem eller sex stycken. Och allting handlar om att komma närmre, det är det man skriver sig mot, målar sig mot, det man vill säga och dela med andra ögon.” – Ur En av oss sover, Josefine Klougart

När uppföljaren Om mörker (roman) kom gick jag och köpte den direkt. Liksom En av oss sover är den till stor del uppbyggd av bilder och fragment. Men i den senare kände jag mig hela tiden osäker på om jag verkligen förstod vad det handlade om. Men när jag slutar försöka hitta en berättelse eller en röd tråd  och istället började läsa den som fristående prosastycken eller scener hände något annat. För mig mycket större.

 

 

 

Med Den ohörda historien på Spring Word Festival i Strömstad

I söndags: Spring Word Festival med sol och Bokmässa i Strömstads så himla vackra stadshus. Förra året jobbade jag med Författarcentrum Västs projekt Romska och resandeberättelser, som mynnade ut i antologin Den ohörda historien. Texterna i boken är skrivna av romer och resande i Västra Götaland – i en blandning av etablerade författare, oerfarna skribenter och personer som varken kan läsa eller skriva utan berättat sina historier muntligt. Deras personliga berättelser bidrar till att sprida kunskap om romers historia och situation idag. I söndags var jag uppe i Strömstad tillsammans med en av skribenterna, för att presentera boken på en bokmässa i anslutning till Winter Word Festival. Det är en årlig festival för ordet i alla former blandat med musik, performance-artister, konst, film, workshops och dans, som vanligtvis äger rum i Strömstad sista helgen i februari. (I år var den dock framflyttad och hade det tillfälliga namnet Spring Word Festival). Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta de andra dagarna, men besökte festivalen även förra året och jag måste säga att jag är inspirerad och grymt imponerad över att en så omfattande kulturfestival äger rum i en så pass liten stad. Kända och okända namn blandas i ett stort antal programpunkter för alla åldrar. Jag har bott i storstäder i över tjugo år men då och då, t ex i söndags, känner jag av att en hel del av mig fortfarande hör hemma i småstadslivet. Och när jag åker tåg eller långfärdsbuss så tror jag alltid att jag ska läsa jättemycket eller lyckas fånga viktiga tankar, men det slutar oftast med att jag istället lyssnar på musik och låter allt bara svischa förbi. Till exempel detta:

 

 

Ny början, Alltings början

Jag läste min första bok av Karolina Ramqvist under en egen dag på Saltholmen i somras. Det var Den vita staden och jag minns det som att jag läste hela boken där och då i ett svep, men så var det troligtvis inte med tanke på att jag är en relativt långsam läsare. Den var mörk, avskalad och direkt om en kvinna i kris. Om moderskap, makt, kriminalitet, passivitet och ensamhet. Idag sprang jag mig in i boken som kom innan Den vita staden: Alltings början. Jag försöker att inte ha några förväntningar när jag börjar på en ny bok, men jag är ganska dålig på det. I själva verket så börjar jag nog endast på böcker som jag har höga förväntningar på. Men början var lovande.

 

 

 

När jag är hos dig

Jag har en konstant känsla av att jag vill prata om De oroliga, för att jag är så inne i den just nu. I dag fick den mig att också börja bläddra i några av Linn Ullmanns tidigare böcker som jag gillar mycket. Fastnade för en gammal understrykning i När jag är hos dig:

”Jag tror att om vi flyttar från huset vi bor i nu, till ett annat hus, så kan vi börja om helt och hållet, sa hon och kramade mig.
Jag frågade varför vi skulle börja om helt och hållet när vi redan hade kommit så långt.”

 

Mamman och havet

Just nu läser jag ofta Sara Stridsbergs Mamman och havet (illustrationer av Anna-Clara Tidholm) för våra treåringar. Det är en fantasifylld och bitvis absurd berättelse om en mamma som dyker ner i toaletten och försvinner. Kvar lämnar hon den andra mamman och två barn i ovisshet och längtan. Ett av barnen bestämmer sig för att följa efter och det leder till en resa ner genom avloppsrör, vidare till reningsverket och sedan ut i havet bland gäddor, valar, sjöhästar och snäckor. På en ö mitt ute i havet förenas mor och dotter i en diskussion om huruvida skelett kan gå. Efter förhandlingar om hårtvättning och tidningsläsande bestämmer de sig för att simma hem. Boken tar upp frågor som frihet, längtan och behovet att få vara för sig själv. Jag tycker om att den bryter normer utan att aktivt lyfta fram det normbrytande. Milou och Tiger i boken har två mammor, utan att det för den sakens skull är det boken handlar om. Hemma hos oss har Mamman och havet lett till många intressanta diskussioner om allt från vad som finns i reningsverket till vilka djur som bor i havet, om man verkligen får äta godis till frukost (däremot inga frågetecken kring att Milou får nämnda godis av en sjöhäst) och om det finns levande döskallar.

 

Ljudböcker och den inre rösten

Någonstans långt in har jag en röst som säger: ”En bok ska läsas.” Men nu har jag gått in i en ljudboksperiod igen och känner att rösten definitivt är värd att trotsa. Det är speciellt på ett annat sätt att lyssna på en text, och särskilt när uppläsaren passar texten så bra som Julia Dufvenius gör för De oroliga av Linn Ullmann. Också det att kunna ”läsa” en bok parallellt med allt det andra. Handlandet, diskmaskinsurplockandet och promenaderna till jobbet.

Jag har sett fram emot den här boken och efter att ha lyssnat på drygt halva tycker jag att den är både intressant, mörk, ljus och tänkvärd. Om uppväxten med Ingmar Bergman som pappa och Liv Ullmann som mamma. Om föreningen konstnärskap, karriär, oro och familj. Familjemedlemmarna benämns i boken som pappan, mamman och flickan och författaren beskriver romanen som självbiografisk fiktion. Någonstans i boken säger pappan till flickan något som jag ofta säger till mig själv: Att hon måste skriva dagbok. Att hon annars inte kommer att komma ihåg någonting sedan.

Jag tänker ganska ofta på den där balansgången mellan att dokumentera för att minnas och att vara i det som är. Att den inte är helt lätt.

”De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv.”

 

 

Födelsedagen!

Idag föds min blogg som efter ganska mycket velande fått namnet #ordhög. Jag hoppas att den ska skänka mig själv glädje och kravlöst umgänge, att den ska kunna inspirera dig som läser på ett eller annat sätt och att den inte ska dö alltför snabbt! #ordhög kommer att handla om böcker, skrivande, läsning, högläsning och annat bok- och skrivrelaterat.

Böcker är en väldigt viktig del av mitt liv, men mitt läsande går i vågor. Ibland mer, ibland mindre och ibland nästan inte alls. Det vill säga om man med läsning menar att läsa en bok från första till sista sidan. Däremot bläddrar jag alltid i böcker, återkommer till understrykningar, läser förstasidor och recensioner. I bloggen vill jag gärna inspirera till att läsa på olika sätt och att hitta läsutrymmen när tiden inte finns.

Jag läser främst svensk och internationell samtidslitteratur i en lite rastlös lässtil som innebär flera böcker samtidigt och snabbt avslut om jag inte blir indragen. Några böcker jag gillar är Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami, En av oss sover av Josefine Klougart, Utrop av Céline Curiol, Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg och Innan du somnar av Linn Ullmann.

Sedan jag och min fru blev föräldrar 2013 har jag i allt större utsträckning reflekterat över hur stark den heterosexuella kärnfamiljsnormen är och hur mycket mer det finns att önska i barnlitteraturen när det gäller mångfald och normkritik. Jag kommer säkert dela med mig av tankar och boktips relaterade till detta på bloggen.

Förutom att skriva och läsa är jag intresserad av film, psykologi och relationer, konst, sociologi och att springa långt. Kanske kommer något av det också lysa igenom här och var.

Välkommen att följa med!