Ny förälskelse: På natten flyger vi

”Det här är Sarah.
På dagen är hon inomhus.
Längtar och vinkar till molnen.
Men på natten…

På natten står hon på det högsta hustaket, spelar trumpet för måsarna och når hela himlen med handen.”

Jag har blivit förälskad i en ny barnbok: På natten flyger vi av Hannah Arnesen. Så himla fin bok om drömmar, att vara den man vill och de stora världar som varje människa har inom sig.

Det handlar om barn i ett vanligt flerfamiljshus. På dagarna är allt lite grått och vanligt och kanske inte alla gånger som man vill. Men på nätterna tar drömmarna vid och i dem får barnen vara och göra precis vad de vill. Till exempel Anna som räddar maskar och försöker skynda sig på dagen, men på natten blir hon en barfota lejondrottning som är snabbare än solen. Eller Noah som lyssnar på radio och läser tidning med morfar på dagen, men blir en korvgubbe som kastar korvar till alla barn och känner hela staden på natten.

”På natten är husen i vårt kvarter
mest grå, och barnen är vanliga.
Men på natten…
På natten flyger vi.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Gråta med blå tårar – en bok om flykt som gjort stort intryck

Flykten
Text & illustrationer: Francesca Sanna
Översättning: Lisa Bjärbo
Ålder: 3-6 år

På väg hem från förskolan började våra treåringar prata om huruvida mammor kan gråta. Plötsligt kom ett långt inlägg som började med: ”På förskolan finns en bok som inte är som någon annan bok.” Sedan rasade en hel berättelse ur henne om krig, flykt och kaos. Om en pappa som försvinner och en mamma som ska åka till ett annat land långt borta med sina barn och hur mamman gråter med tårar som är blå. Slutsatsen var att mammor kan gråta.

Boken heter Flykten och är skriven och illustrerad av Francesca Sanna. Den handlar om en familj som drabbas av kriget. Allt blir kaos och pappan dör. Mamman och de två barnen påbörjar en lång resa mot en säker plats långt borta med främmande städer, skogar och djur. Både texterna och bilderna är väldigt gripande och uttrycksfulla. Exempelvis just bilden på hur mamman är den starka, trygga punkten när barnen är vakna, men gråter när de somnat. Det är oändligt sorgligt, men innehåller också både hopp och styrka.

”Vi vill inte åka, men mamma säger att det kommer att bli som ett stort äventyr. Vi packar allt vi äger i resväskor och säger adjö till alla vi känner.”
”Från tåget tittar jag upp på fåglarna. De ser ut att följa efter oss… De flyttar, precis som vi. Och deras resa är också väldigt lång, men de behöver inte passera några gränser.”
Den där stunden i bilen fastnade i mig som en glädje över litteraturens förmåga att gripa tag i en och hjälpa till att närma sig svåra ämnen. Och jag vill verkligen rekommendera Flykten varmt.

”Bra litteratur ger barnet en plats i världen … 
och världen en plats i barnet.” 
– Astrid Lindgren 

Att lyssna på en favoritförfattare och imponeras av skrivande gymnasieelever

Linn Ullmann och Ulf Karl Olov Nilsson/UKON

I onsdags var en av vårens bästa arbetsdagar som gav massor av energi och extra mycket lust att läsa och skriva. Linn Ullmann, en av mina favoritförfattare på scenen i samtal med UKON och högläsning ur De oroliga. Det där att prata om det man själv skrivit är något jag tänkt lite extra på den senaste tiden då jag just nu läser Karolina Ramqvists Det är natten, om klyftan mellan författaren och den som skriver. (”Författaren förväntas ha svar, den som skriver ägnar sig åt att skriva och sitter själv med frågor”). Eller som Linn Ullmann sa i onsdags; man skulle kunna skriva en ny bok som handlar om vad boken man skrivit handlar om. Jag har ingen utgiven bok som jag förväntas kunna prata om, men som skrivande person kan jag i hög grad relatera till svårigheten i att prata om det man skriver.

Under kvällen presenterade vi också vinnarna i gymnasietävlingen Jag skriver i dina ord. Bob Hansson som besökt många skolor inom tävlingen, läste motiveringarna med stor inlevelse. Förstapristagaren imponerade på mig med sin text och sitt självklara sätt att inta scenen och läsa högt inför drygt 200 personer (allt från 80+ till ungdomar). På ett personligt plan känner jag ofta en stark vilja att ge bort kultur till andra. Samtidigt tror jag mycket på kulturens kraft i ett större perspektiv. Kultur som normbrytare, meningsbärare, för nya perspektiv och demokrati. Därför har det varit så roligt att jobba med Jag skriver i dina ord, där vi bokat in författarbesök på gymnasieskolor så att flera tusen elever fått möta en författare. Att sedan höra hur elever som vanligtvis inte läser böcker plötsligt smygläst på lektionerna eller vågat skriva och skicka in ett bidrag gör mig väldigt glad.

En bonus i onsdags var att samarbeta med Nanna och Catarina (min syster och en nära vän) som inredde scenen så på pricken fint och gav extra inramning åt kvällen.