Att lyssna på en favoritförfattare och imponeras av skrivande gymnasieelever

Linn Ullmann och Ulf Karl Olov Nilsson/UKON

I onsdags var en av vårens bästa arbetsdagar som gav massor av energi och extra mycket lust att läsa och skriva. Linn Ullmann, en av mina favoritförfattare på scenen i samtal med UKON och högläsning ur De oroliga. Det där att prata om det man själv skrivit är något jag tänkt lite extra på den senaste tiden då jag just nu läser Karolina Ramqvists Det är natten, om klyftan mellan författaren och den som skriver. (”Författaren förväntas ha svar, den som skriver ägnar sig åt att skriva och sitter själv med frågor”). Eller som Linn Ullmann sa i onsdags; man skulle kunna skriva en ny bok som handlar om vad boken man skrivit handlar om. Jag har ingen utgiven bok som jag förväntas kunna prata om, men som skrivande person kan jag i hög grad relatera till svårigheten i att prata om det man skriver.

Under kvällen presenterade vi också vinnarna i gymnasietävlingen Jag skriver i dina ord. Bob Hansson som besökt många skolor inom tävlingen, läste motiveringarna med stor inlevelse. Förstapristagaren imponerade på mig med sin text och sitt självklara sätt att inta scenen och läsa högt inför drygt 200 personer (allt från 80+ till ungdomar). På ett personligt plan känner jag ofta en stark vilja att ge bort kultur till andra. Samtidigt tror jag mycket på kulturens kraft i ett större perspektiv. Kultur som normbrytare, meningsbärare, för nya perspektiv och demokrati. Därför har det varit så roligt att jobba med Jag skriver i dina ord, där vi bokat in författarbesök på gymnasieskolor så att flera tusen elever fått möta en författare. Att sedan höra hur elever som vanligtvis inte läser böcker plötsligt smygläst på lektionerna eller vågat skriva och skicka in ett bidrag gör mig väldigt glad.

En bonus i onsdags var att samarbeta med Nanna och Catarina (min syster och en nära vän) som inredde scenen så på pricken fint och gav extra inramning åt kvällen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny början, Alltings början

Jag läste min första bok av Karolina Ramqvist under en egen dag på Saltholmen i somras. Det var Den vita staden och jag minns det som att jag läste hela boken där och då i ett svep, men så var det troligtvis inte med tanke på att jag är en relativt långsam läsare. Den var mörk, avskalad och direkt om en kvinna i kris. Om moderskap, makt, kriminalitet, passivitet och ensamhet. Idag sprang jag mig in i boken som kom innan Den vita staden: Alltings början. Jag försöker att inte ha några förväntningar när jag börjar på en ny bok, men jag är ganska dålig på det. I själva verket så börjar jag nog endast på böcker som jag har höga förväntningar på. Men början var lovande.

 

 

 

Ljudböcker och den inre rösten

Någonstans långt in har jag en röst som säger: ”En bok ska läsas.” Men nu har jag gått in i en ljudboksperiod igen och känner att rösten definitivt är värd att trotsa. Det är speciellt på ett annat sätt att lyssna på en text, och särskilt när uppläsaren passar texten så bra som Julia Dufvenius gör för De oroliga av Linn Ullmann. Också det att kunna ”läsa” en bok parallellt med allt det andra. Handlandet, diskmaskinsurplockandet och promenaderna till jobbet.

Jag har sett fram emot den här boken och efter att ha lyssnat på drygt halva tycker jag att den är både intressant, mörk, ljus och tänkvärd. Om uppväxten med Ingmar Bergman som pappa och Liv Ullmann som mamma. Om föreningen konstnärskap, karriär, oro och familj. Familjemedlemmarna benämns i boken som pappan, mamman och flickan och författaren beskriver romanen som självbiografisk fiktion. Någonstans i boken säger pappan till flickan något som jag ofta säger till mig själv: Att hon måste skriva dagbok. Att hon annars inte kommer att komma ihåg någonting sedan.

Jag tänker ganska ofta på den där balansgången mellan att dokumentera för att minnas och att vara i det som är. Att den inte är helt lätt.

”De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv.”