Ny förälskelse: På natten flyger vi

”Det här är Sarah.
På dagen är hon inomhus.
Längtar och vinkar till molnen.
Men på natten…

På natten står hon på det högsta hustaket, spelar trumpet för måsarna och når hela himlen med handen.”

Jag har blivit förälskad i en ny barnbok: På natten flyger vi av Hannah Arnesen. Så himla fin bok om drömmar, att vara den man vill och de stora världar som varje människa har inom sig.

Det handlar om barn i ett vanligt flerfamiljshus. På dagarna är allt lite grått och vanligt och kanske inte alla gånger som man vill. Men på nätterna tar drömmarna vid och i dem får barnen vara och göra precis vad de vill. Till exempel Anna som räddar maskar och försöker skynda sig på dagen, men på natten blir hon en barfota lejondrottning som är snabbare än solen. Eller Noah som lyssnar på radio och läser tidning med morfar på dagen, men blir en korvgubbe som kastar korvar till alla barn och känner hela staden på natten.

”På natten är husen i vårt kvarter
mest grå, och barnen är vanliga.
Men på natten…
På natten flyger vi.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Gråta med blå tårar – en bok om flykt som gjort stort intryck

Flykten
Text & illustrationer: Francesca Sanna
Översättning: Lisa Bjärbo
Ålder: 3-6 år

På väg hem från förskolan började våra treåringar prata om huruvida mammor kan gråta. Plötsligt kom ett långt inlägg som började med: ”På förskolan finns en bok som inte är som någon annan bok.” Sedan rasade en hel berättelse ur henne om krig, flykt och kaos. Om en pappa som försvinner och en mamma som ska åka till ett annat land långt borta med sina barn och hur mamman gråter med tårar som är blå. Slutsatsen var att mammor kan gråta.

Boken heter Flykten och är skriven och illustrerad av Francesca Sanna. Den handlar om en familj som drabbas av kriget. Allt blir kaos och pappan dör. Mamman och de två barnen påbörjar en lång resa mot en säker plats långt borta med främmande städer, skogar och djur. Både texterna och bilderna är väldigt gripande och uttrycksfulla. Exempelvis just bilden på hur mamman är den starka, trygga punkten när barnen är vakna, men gråter när de somnat. Det är oändligt sorgligt, men innehåller också både hopp och styrka.

”Vi vill inte åka, men mamma säger att det kommer att bli som ett stort äventyr. Vi packar allt vi äger i resväskor och säger adjö till alla vi känner.”
”Från tåget tittar jag upp på fåglarna. De ser ut att följa efter oss… De flyttar, precis som vi. Och deras resa är också väldigt lång, men de behöver inte passera några gränser.”
Den där stunden i bilen fastnade i mig som en glädje över litteraturens förmåga att gripa tag i en och hjälpa till att närma sig svåra ämnen. Och jag vill verkligen rekommendera Flykten varmt.

”Bra litteratur ger barnet en plats i världen … 
och världen en plats i barnet.” 
– Astrid Lindgren 

Mamman och havet

Just nu läser jag ofta Sara Stridsbergs Mamman och havet (illustrationer av Anna-Clara Tidholm) för våra treåringar. Det är en fantasifylld och bitvis absurd berättelse om en mamma som dyker ner i toaletten och försvinner. Kvar lämnar hon den andra mamman och två barn i ovisshet och längtan. Ett av barnen bestämmer sig för att följa efter och det leder till en resa ner genom avloppsrör, vidare till reningsverket och sedan ut i havet bland gäddor, valar, sjöhästar och snäckor. På en ö mitt ute i havet förenas mor och dotter i en diskussion om huruvida skelett kan gå. Efter förhandlingar om hårtvättning och tidningsläsande bestämmer de sig för att simma hem. Boken tar upp frågor som frihet, längtan och behovet att få vara för sig själv. Jag tycker om att den bryter normer utan att aktivt lyfta fram det normbrytande. Milou och Tiger i boken har två mammor, utan att det för den sakens skull är det boken handlar om. Hemma hos oss har Mamman och havet lett till många intressanta diskussioner om allt från vad som finns i reningsverket till vilka djur som bor i havet, om man verkligen får äta godis till frukost (däremot inga frågetecken kring att Milou får nämnda godis av en sjöhäst) och om det finns levande döskallar.

 

Födelsedagen!

Idag föds min blogg som efter ganska mycket velande fått namnet #ordhög. Jag hoppas att den ska skänka mig själv glädje och kravlöst umgänge, att den ska kunna inspirera dig som läser på ett eller annat sätt och att den inte ska dö alltför snabbt! #ordhög kommer att handla om böcker, skrivande, läsning, högläsning och annat bok- och skrivrelaterat.

Böcker är en väldigt viktig del av mitt liv, men mitt läsande går i vågor. Ibland mer, ibland mindre och ibland nästan inte alls. Det vill säga om man med läsning menar att läsa en bok från första till sista sidan. Däremot bläddrar jag alltid i böcker, återkommer till understrykningar, läser förstasidor och recensioner. I bloggen vill jag gärna inspirera till att läsa på olika sätt och att hitta läsutrymmen när tiden inte finns.

Jag läser främst svensk och internationell samtidslitteratur i en lite rastlös lässtil som innebär flera böcker samtidigt och snabbt avslut om jag inte blir indragen. Några böcker jag gillar är Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami, En av oss sover av Josefine Klougart, Utrop av Céline Curiol, Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg och Innan du somnar av Linn Ullmann.

Sedan jag och min fru blev föräldrar 2013 har jag i allt större utsträckning reflekterat över hur stark den heterosexuella kärnfamiljsnormen är och hur mycket mer det finns att önska i barnlitteraturen när det gäller mångfald och normkritik. Jag kommer säkert dela med mig av tankar och boktips relaterade till detta på bloggen.

Förutom att skriva och läsa är jag intresserad av film, psykologi och relationer, konst, sociologi och att springa långt. Kanske kommer något av det också lysa igenom här och var.

Välkommen att följa med!