Kärleksbrevet

Igår började jag läsa Kärleksbrevet av Anna Axfors som lunch/pausläsning på jobbet. Jag ska inte säga att jag totalt sett har en förkärlek till korta romaner, men jag har mycket lättare för att kasta mig in i dem. Särskilt i perioder när jag har svårt att få till lästid i vardagen. Kärleksbrevet är skriven med du-tilltal och ramberättelsen utgörs av en ung kvinnas brev till sin frånvarande mamma, som nu är döende. Den är poetisk, både konkret och abstrakt med ett nu som blandas med minnesbilder. Ett 80 sidor långt brev eller en 80 sidor kort roman som jag ser fram emot att fortsätta läsa.

”Jag älskade raden ”I feel stupid and contagious” utan att veta vad den betydde, jag hade en bra känsla för den jag hörde på melodin att orden var sanna –
     och du häller upp ett glas vin, men du håller inte glaset som folk i teveserier, lätt med blicken långt borta, utan med ett hårt grepp och med blicken rakt ner i det, som om du funderade på att dyka ner i den världen för alltid.”

”Jag hoppas inte du har försökt kontakta mig utan resultat? Jag kollar hela tiden mejlen och förväntar mig en anklagelse, och om telefonen ringer vågar jag inte svara för jag tror att någon ska skälla ut mig. Jag vet inte för vad, jag kan inte komma på att jag direkt gjort något fel. Men i alla fall, om du någon gång har ringt och jag inte svarat så vet du varför.” 

– Ur Kärleksbrevet av Anna Axfors 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *