Ljudböcker och den inre rösten

Någonstans långt in har jag en röst som säger: ”En bok ska läsas.” Men nu har jag gått in i en ljudboksperiod igen och känner att rösten definitivt är värd att trotsa. Det är speciellt på ett annat sätt att lyssna på en text, och särskilt när uppläsaren passar texten så bra som Julia Dufvenius gör för De oroliga av Linn Ullmann. Också det att kunna ”läsa” en bok parallellt med allt det andra. Handlandet, diskmaskinsurplockandet och promenaderna till jobbet.

Jag har sett fram emot den här boken och efter att ha lyssnat på drygt halva tycker jag att den är både intressant, mörk, ljus och tänkvärd. Om uppväxten med Ingmar Bergman som pappa och Liv Ullmann som mamma. Om föreningen konstnärskap, karriär, oro och familj. Familjemedlemmarna benämns i boken som pappan, mamman och flickan och författaren beskriver romanen som självbiografisk fiktion. Någonstans i boken säger pappan till flickan något som jag ofta säger till mig själv: Att hon måste skriva dagbok. Att hon annars inte kommer att komma ihåg någonting sedan.

Jag tänker ganska ofta på den där balansgången mellan att dokumentera för att minnas och att vara i det som är. Att den inte är helt lätt.

”De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv.”

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *